I mitt förra inlägg citerade jag Werner Aspenström lite. Måste bara publicera hela dikten, tycker den är så himla fin!
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin, Gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar önskar jag frambära min hyllning till fotsulan, den nedåtvända själen, konsten att stanna och att äga tyngd - såsom Gossen Gråsten eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske, som glanslöst men evigt blommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar