onsdag 1 december 2010

Familjen...

Ar uppe i Burntwood, strax utanfor Brimingham hos Tims foraldrar. Har semester och himla mysigt i ett vintervitt England. I sondags var vi till Tims bror Jay pa julmiddag. Hela familjen hade samlats bara for att traffa oss och ha en for tidig julmiddag med oss. Sa himla fint av dom. Jag tycker valdigt mycket om min makes familj. Barnen ar upp och ner och overallt och snoriga men fina anda, hans foraldrar ar sa varma och omtanksamma och hans broder ar sa engelska ( syniska och bittra men roliga pa samma gang).

Nu ikvall har vi varit och halsat pa Tims mormor som bor pa boende, Tims mofar bor kvar hemma. Det ar hjartskarande att se dom, speciellt nar han ska lamna henne och aka hem till lagenheten. Tank att ha levt tillsammans varje dag i 70 ar och nu bara ses nagra timmar om dagen.

Imorgon kvall ska vi traffa lite folk pa puben. Far se vad dagen har att erbjuda.

Over and out!

onsdag 10 november 2010

Ett förtydligande...

Det var inte på jobbet jag grinade för att jag var så arg, det var på väg hem från jobbet när jag luftade ärendet med min käre make!!!

Måste bara kortfattat berätta vad hon sa, ägaren.

När jag sa det där om att jag tycker hon ljuger då sa hon att det är inte ljug, men efter att hon sagt det så berättade hon om ett annat Nursery som ljuger i sina annonser som försvar för det hon själv sa. Så: Hon ljuger inte men hon försvarar sitt "icke ljugande" med att berätta om ett annat nursery som ljuger och dom ljuger för the government!

Snart tillbaka till packet, bara dricka upp kaffet först!

tisdag 9 november 2010

Grrrrrr

Igår var jag så arg så att jag grinade. Jag är så arg på mitt jobb. Men jag har sagt ett och annat till ägaren och det kändes skönt. Kändes extra skönt när hon visade extrem omognad och idioti i sitt argumenterande.

Är för trött för att skriva nu, får försöka göra det till helgen eller nästa vecka när Eid börjar på tisdag. Ska bli så skönt, nästa vecka är en 2 dagars vecka, söndag och måndag. Resten är ledigt :-) God natt (fast klockan bara är 18.35)

fredag 8 oktober 2010

Bloggtorka i svettlandet!

Skulle vilja blogga mer har så mycket att berätta om mitt jobb men är lixom inte i nån vidare bloggform. Men jag vill ändå berätta saker om det här stället jag jobbar på. Jag är minst sagt upprörd över saker.
  • Ljug. Ägaren ljuger för folk som ringer och undrar över skolan. Hon säger till en kvinna att vi har fröknar från USA, England och Indien. Indien stämmer, när jag frågar vem som är från USA säger hon en av lärarna som har amerikansk accent men är från Brasilien. När jag frågar vem som är engelsk säger hon läraren som är rysk men vars man är engelsk. Skolan säger sig vara en internationel skola och att alla som jobbar där har "proper english" och inte dialekter från t.ex. Indien eller Pakistan. Ren och skär lögn. Alla som jobbar på skolan har ju engelska med dialekt. Hur skulle dom inte kunna ha det?
  • Rasism. En emiratisk kvinna klagade på lukten inne på kontoret när det stod massa indiska mammor där och var nervösa över deras barns första vecka i skolan.
  • Rasism. En emiratisk kvinna ringer och undrar vilka nationaliteter det är som jobbar och går i skolan för hon vill absolut inte att hennes barn ska gå i samma klass som nå indiska eller pakistanska barn. Och än värre ha indisk eller pakistansk lärare. Jag är glad att det inte var jag som tog emot det samtalet.
  • Ljug. Rektorn ljuger en förälder rakt upp i ansiktet när hon säger att vår skolsköterska är frånvarande just idag, när vi inte ens har en skolsköterska.
  • Ljug. Den ryska läraren har kanadensisk utbildning men ägaren har sagt till henne att om föräldrar frågar ska hon säga att hon har engelsk utbildning eftersom skolan följer English Curricilum.

Hur ska jag kunna respektera människor som har så lite respekt för andra människor?

tisdag 21 september 2010

Working 9 to 5...

...it's enough to drive you crazy if you let them.

Ja, det är iaf vad Dolly sjunger. Vill varna att det här är långt och är du inte intresserad av att läsa om min jobbsituation så sluta läsa nu.

Jag jobbar 8 till 5 och galen kan jag åxå bli.
Tjejen som jag ska ersätta är.....ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva henne. Hon har inte direkt varit hjälpsam eller gett mig något som liknar en introduktion. Jag får göra saker sen är hon bara snabb att upplysa mig när jag gjort fel. Hon är bossig, översittare, ohövlig och ibland får jag känslan av att hon vill att jag ska misslyckas och se dålig ut i ögonen på rektorn, min närmsta chef.

Härom dagen hade vi ett litet möte där rektorn frågade oss i admin.personalen om vi hade nåt vi ville säga eller ta upp. Jag påpekade att ljudet i en av telefonerna var väldigt dåligt trots att jag hade på högsta volym, jag hade tidiager sagt det till den gamla receptionisten som jag ska ersätta. Hon höll med mig att det var väldigt svårt att höra vad folk sa i den luren. Sen när rektorn frågade henne om hon upplevde samma sak. Sa hon: Neeeeej det har jag aldrig gjort. På samma möte kom jag med lite förslag på förbättringar i klasslistorna. Det kunde hon inte ta till sig utan sa att det inte var möjligt men sen när jag senare gick in och kollade så var det ju inte alls några problem.
Hon är lixom bara lat och ovillig. Jag är så arg på henne!!! I förrgår kokade jag när jag kom hem från jobbet.
Igår var hon sjuk och både jag och admin.assistenten konstaterade att vi kände att vi gjorde ett mycket bättre jobb när inte hon var där. Vi vågade tro mer på vår egen förmåga och inte vara rädd för vad hon skulle säga.
Misstolka mig inte jag tycker man ska få veta om man gör något felaktigt eller nåt som går emot rutinerna men när man inte fått nån info om hur saker och ting sköts och vad för rutiner som gäller så blir det inge bra när man bara får höra att man gör fel.
Det är många saker jag skulle vilja förändra på den här arbetsplatsen men det finns positiva saker!

Dom som jobbar med barnen. Majoriteten av lärarassistenterna är filippinska och jag tror mestadels av lärarna är indier.
Jag äter samtidigt som några av assistenterna och det är så roligt att sitta och prata med dom och dom berättar om sina livssituationer. En kvinna berättade att de bor 14 pers i en 3-rummare. En annan bor 8 i en 1-rummare. En kvinna har en 8-årig dotter hemma i Filipinerna som hon åker tillbaka till en gång om år. Jag kan tycka att det måste vara så påfrestande att bo så många ihop. Men en kvinna sa: Neeeej då jag bor med min bror, kusin, granne och några till vi kommer så bra överrens!
De är så positiva och glada och bryr sig om varann, delar med sig av sina luchlådor och skrattar ihop.
Har fått bra kontakt med en lärare som är 29 år, kommer från Indien men är helt och hållet uppvuxen i Dubai. Hon sa: Är det nåt du vill veta eller få tag i så är det bara att fråga mig, jag känner staden utan och innan.

Det var mycket text och det är så mycket mer jag vill berätta om vad jag tänker och känner inför mitt nya jobb men jag tror inte ni orkar läsa allt i ett inlägg och jag börjar bli rätt trött. Det här med att jobba tar ju musten ur en :-)

Peace out!

tisdag 14 september 2010

Puh!

Första dagen på jobbet avklarad. Behövde bara gå mellan 8 och 14 men fr.o.m. imåra ska jag gå till 17. Kommer bli tufft här man inte jobbat på ..... ja nästan 1 år.

Min roll kommer vara som receptionist och administratör. Men kommer även hjälpa till när barnen ska hämtas och lämnas. Får väl se hur det går!

Från dörr till dörr tar det nog mellan 30 och 45 minuter. Jag kan åka Metron till jobbet så det är ju himla bra, enkel resa 5 spänn.

Här kan du se vad det är för ett dagis jag jobbar på!

Personalen kommer från olika länder men majoriteten är indier och filippinare. Bara kvinnor jobbar med barnen. Skolskjutsen och grindvakten är män.

En av fröknarna frågade mig idag om jag var gift och hur länge. Sen frågade hon om vi var gifta av kärlek. Blev lite häpen av en sån fråga första dagen man träffar nån.

Hittills verkar de flesta iaf vara himla snälla och fina människor. Men det är konstigt på nåt vis, på en gång känner jag den här gillar jag mer eller den här gillar jag mindre. Jag gör det lixom inte ens medvetet utan känslan bara finns där.

Det ska bli roligt att lära känna några andra nationaliteter, umgås ju nästan bara med britter.

torsdag 9 september 2010

Dubai i mitt hjärta...


Solnedgång. Taget från vår balle.