Working 9 to 5...

...it's enough to drive you crazy if you let them.

Ja, det är iaf vad Dolly sjunger. Vill varna att det här är långt och är du inte intresserad av att läsa om min jobbsituation så sluta läsa nu.

Jag jobbar 8 till 5 och galen kan jag åxå bli.
Tjejen som jag ska ersätta är.....ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva henne. Hon har inte direkt varit hjälpsam eller gett mig något som liknar en introduktion. Jag får göra saker sen är hon bara snabb att upplysa mig när jag gjort fel. Hon är bossig, översittare, ohövlig och ibland får jag känslan av att hon vill att jag ska misslyckas och se dålig ut i ögonen på rektorn, min närmsta chef.

Härom dagen hade vi ett litet möte där rektorn frågade oss i admin.personalen om vi hade nåt vi ville säga eller ta upp. Jag påpekade att ljudet i en av telefonerna var väldigt dåligt trots att jag hade på högsta volym, jag hade tidiager sagt det till den gamla receptionisten som jag ska ersätta. Hon höll med mig att det var väldigt svårt att höra vad folk sa i den luren. Sen när rektorn frågade henne om hon upplevde samma sak. Sa hon: Neeeeej det har jag aldrig gjort. På samma möte kom jag med lite förslag på förbättringar i klasslistorna. Det kunde hon inte ta till sig utan sa att det inte var möjligt men sen när jag senare gick in och kollade så var det ju inte alls några problem.
Hon är lixom bara lat och ovillig. Jag är så arg på henne!!! I förrgår kokade jag när jag kom hem från jobbet.
Igår var hon sjuk och både jag och admin.assistenten konstaterade att vi kände att vi gjorde ett mycket bättre jobb när inte hon var där. Vi vågade tro mer på vår egen förmåga och inte vara rädd för vad hon skulle säga.
Misstolka mig inte jag tycker man ska få veta om man gör något felaktigt eller nåt som går emot rutinerna men när man inte fått nån info om hur saker och ting sköts och vad för rutiner som gäller så blir det inge bra när man bara får höra att man gör fel.
Det är många saker jag skulle vilja förändra på den här arbetsplatsen men det finns positiva saker!

Dom som jobbar med barnen. Majoriteten av lärarassistenterna är filippinska och jag tror mestadels av lärarna är indier.
Jag äter samtidigt som några av assistenterna och det är så roligt att sitta och prata med dom och dom berättar om sina livssituationer. En kvinna berättade att de bor 14 pers i en 3-rummare. En annan bor 8 i en 1-rummare. En kvinna har en 8-årig dotter hemma i Filipinerna som hon åker tillbaka till en gång om år. Jag kan tycka att det måste vara så påfrestande att bo så många ihop. Men en kvinna sa: Neeeej då jag bor med min bror, kusin, granne och några till vi kommer så bra överrens!
De är så positiva och glada och bryr sig om varann, delar med sig av sina luchlådor och skrattar ihop.
Har fått bra kontakt med en lärare som är 29 år, kommer från Indien men är helt och hållet uppvuxen i Dubai. Hon sa: Är det nåt du vill veta eller få tag i så är det bara att fråga mig, jag känner staden utan och innan.

Det var mycket text och det är så mycket mer jag vill berätta om vad jag tänker och känner inför mitt nya jobb men jag tror inte ni orkar läsa allt i ett inlägg och jag börjar bli rätt trött. Det här med att jobba tar ju musten ur en :-)

Peace out!