Ikväll har jag varit på konsert här på skolan. Elever från jazzlinjen på folkhögskolan i Skurup var här och gjorde ett litet gästspel. Bland mina jazzvänner här på skolan råder både beundran och skepsis. "Skurup är så sjukt hypad" har jag hört sägas ett antal gånger idag. Jag gillar jazz, det gör jag, men kvällens konsert hade jag svårt att ta till mig.
Jag som alltid har tyckt att indiepoppare är de mest pretto musikerna har fått lov att tänka om.
Fråga: Vad är det som gör att jazzmusiker som spelar sån här instrumentaljazz måste se ut som att de lider när de drar av sitt solo? Pannan rynkas och ögonen knips ihop tills man endast har ett enda ögonbryn. Helst ska du strutta runt lite på scenen (om du har ett instrument du kan bära vill säga alltså inte kontrabas eller piano).
Fråga: Hur många olika takter kan en liten ensembel spela samtidigt. De var 6 musiker på scenen som spelade tillsammans men det kunde lika gärna ha varit 6 solonummer för ingen höll samma takt som den andra. Beakta att detta är nåt bra! Det är uppenbarligen nåt med jazz jag inte hajat....
