In the middle of nowhere

Nu har vi varit här i nästan 2 veckor. Det känns som om vi varit här i 2 månader.

Dubai vilket ställe! Mitt i öknen denna höghusmetropol där storhetsvansinne verkar vara det vackraste av ord och ingenting är omöjligt ur arkitektonisk synvinkel. Denna bubbla, sagovärld, jetset smältdegel.

Allt som ofta funderar jag på var vi passar in i denna röra, jag och min livskamrat.

Så många nationer möts här men de uppfattnigar jag möter överallt är att alla sånna är så och alla sånna är si. Pakistainer är otrevliga, indier vänliga, emirater lata och puckade, och kommer du från forna Sovjet är du förmodligen prostituerad.

Väldigt många har väldigt mycket åsikter om alla andra. Jag försöker bilda min egen uppfattning om denna plats men några saker har jag noterat.

Du känner att du inte orkar gå för att det är för hett men stället du ska till ligger inte speciellt långt borta så du bestämmer dig för att kliva in i en taxi. När chauffören får veta att du inte ska speciellt långt säger han att han inte hittar dit.
Första gången en taxichaufför sa till mig att han inte hittade trodde ju såklart jag att han var allvarlig och drog fram min karta och började peka men nu när jag upplevt samma sak x antal gånger börjar jag se mönstret. Är det inte långt nog säger dom att dom inte hittar.

Det är otroligt vanligt med nannys och dom gör allehanda saker för barnen de passar. Matar dom fastän dom är säkert 5 år gammal, knyter skorna åt dom fastän dom nog närmar sig 10-årsåldern och de flesta nannys kommer från Asien.

Liten betraktelse så här långt. Nu har jag inte tid att skriva mer, ska och kolla på lite lägenheter.